Expertperspektiv:
Professor Tariq Mughal
Professor Mughal, hur ser du på dagens behandlingslandskap för patienter med akut myeloisk leukemi (AML)?
Vid AML har behandlingen två huvudsakliga mål: först att uppnå komplett remission och därefter att förebygga återfall. För patienter som bedöms lämpliga för intensiv behandling består induktionsbehandlingen vanligtvis av en till två cykler intensiv kemoterapi, följt av postremissionsbehandling (konsolideringsbehandling) för att minska risken för återfall och ge patienten bästa möjliga chans till bot.
Trots framsteg i vår förståelse av AML har den etablerade intensiva induktionsbehandlingen förändrats väldigt lite under de senaste 50 åren, och den är fortfarande förknippad med betydande toxicitet. Konsolideringsbehandlingen består vanligtvis av ytterligare intensiv kemoterapi eller allogen stamcellstransplantation.
För en patient innebär transplantation den bästa chansen till långvarig sjukdomskontroll, men medför samtidigt allvarliga risker, inklusive transplantationsrelaterad mortalitet och graft-versus-host-sjukdom. Flera målriktade behandlingar har införlivats i induktionsbehandlingen, men deras nytta har i stor utsträckning varit begränsad till specifika patientgrupper. Endast omkring 50 procent av patienterna uppnår långsiktig sjukdomskontroll, och andelen är betydligt lägre hos patienter med högrisksjukdom.
För patienter som inte bedöms vara lämpade för intensiv behandling har resultaten förbättrats avsevärt med hypometylerande läkemedel (HMA) i kombination med venetoklax, och dessa behandlingsstrategier utvärderas nu även i patientgrupper som annars skulle vara aktuella för intensiv behandling.
Det finns fortfarande ett stort medicinskt behov av mer effektiva och mindre toxiska behandlingsalternativ. Med tanke på transplantationens begränsningar och risker finns det ett växande intresse för immunterapeutiska strategier, såsom vididencel, hos patienter som uppnått komplett remission efter induktionsbehandling.
Hur ser du på behandlingen av patienter med kronisk myeloisk leukemi (KML) utöver behandling med tyrosinkinashämmare (TKI)?
Introduktionen av imatinib, den första tyrosinkinashämmaren (TKI), i behandlingen av KML år 2001 innebar ett dramatiskt paradigmskifte, inte bara för KML utan för cancerbehandling i stort. Fokus flyttades från i huvudsak ospecifika behandlingar till precisionsmedicin baserad på cancerns genetiska egenskaper.
Imatinib lade grunden för modern KML-behandling genom att möjliggöra varaktig sjukdomskontroll och avsevärt förbättrad långsiktig överlevnad. Andra och tredje generationens TKI-behandlingar förbättrade resultaten ytterligare, framför allt genom snabbare och djupare molekylära responser. Den senaste generationen av allosteriska TKI:er har visat ytterligare förbättringar i behandlingseffekten.
De flesta patienter behöver dock fortfarande livslång TKI-behandling, vilket innebär risk för kumulativa behandlingsrelaterade biverkningar som kan påverka livskvaliteten negativt. Därför har behandlingsfri remission (TFR) blivit ett viktigt behandlingsmål för patienter som har uppnått en varaktig djup molekylär respons.
Kliniska studier har visat att TFR både är möjlig och säker för patienter som uppfyller kriterierna för behandlingsavslut. Men det är bara runt 50 procent av de KML-patienter som försöker avsluta sin behandling som uppnår varaktig TFR, och risken för återfall på längre sikt kvarstår. Därför undersöks nu andra strategier för att öka sannolikheten för varaktig TFR och för att förbättra de långsiktiga kliniska resultaten. Detta är viktigt eftersom ungefär en tredjedel av de patienter som påbörjar TKI-behandling inte uppnår ett optimalt behandlingssvar av olika skäl, inklusive intolerans och behandlingsresistens.
Vilken roll kan vididencel spela i behandlingen av AML och KML?
Vididencel är ett prövningsläkemedel under klinisk utveckling. Det är avsett att stimulera patientens eget immunsystem att bekämpa kvarvarande cancerceller efter konventionell förstalinjebehandling. Vididencel är utformad för att tillvarata en del av den immunreaktion mot leukemiceller som bidrar till framgången med allogen stamcellstransplantation, men på ett säkrare och mer skonsamt sätt.
Vid AML är målet att kontrollera kvarvarande sjukdom och minska risken för återfall. Vid KML finns det två mål: dels att hjälpa fler patienter att uppnå djup, varaktig molekylär respons på TKI-behandling – vilket ökar sannolikheten för behandlingsfri remission (TFR) – dels att stödja långvarig TFR efter att TKI-behandling avslutas.
De kliniska och translationella data som genererats hittills visar immunaktivering i kombination med en uppmuntrande säkerhets- och tolerabilitetsprofil. Vi anser att vididencel har potential att bli en viktig del av framtida behandlingsstrategier för patienter med AML och KML.