Kronisk myeloisk leukemi (KML) – Q&A med Giora Sharf

Bakgrund
Mendus’ ledande kandidat vididencel utvärderas i en fas 2b-studie för akut myeloisk leukemi (AML) och skulle också kunna gynna patienter med kronisk myeloisk leukemi (KML). Under de senaste 25 åren har tyrosinkinashämmare (TKI) – målinriktade läkemedel som blockerar proteinet som orsakar KML – förvandlat denna blodcancer från en dödlig sjukdom till ett hanterbart kroniskt tillstånd. Ändå är det bara omkring en fjärdedel av patienterna i västvärlden och cirka 10 procent globaltsom kan avsluta behandlingen efter ett decennium och förbli cancerfria. Många kämpar fortfarande med dagliga biverkningar, begränsad tillgång till tester och osäkerhet kring långsiktiga resultat.

Ordlista
KML (Kronisk myeloisk leukemi): En form av blodcancer orsakad av en kromosomförändring som skapar det så kallade ”Philadelphia-kromosomet.”
Philadelphia-kromosomen (9/22): Den onormala kromosomen som driver KML.
TKI-läkemedel (Tyrosinkinashämmare): Målinriktade orala läkemedel som blockerar det cancerdrivande proteinet.
PCR-test: Ett mycket känsligt blodprov som kan upptäcka minimala spår av leukemi.
Behandlingsfri remission (TFR, Treatment-Free Remission): När en patient avslutar behandlingen men förblir i remission under noggrann övervakning.

Giora, du är medgrundare till International CML Advocates Network och har levt med KML sedan 2000. Kan du ge en snabb överblick över vad KML är och vilka symtom som drabbar yngre respektive äldre patienter?
KML är en blodcancer som orsakas av en genetisk förväxling mellan kromosom 9 och 22 – kallad Philadelphia-kromosomen – som skapar ett onormalt protein som driver okontrollerad tillväxt av vita blodkroppar. När jag fick min diagnos för 25 år sedan betraktades den som dödlig. Läkarna sa att jag kanske hade tre till fyra år kvar att leva. Tack vare TKI-läkemedel är idag livslängden för många patienter liknande den i befolkningen i stort. Detta ger alla nydiagnostiserade ett enormt hopp.
Men överlevnad är inte hela bilden. Trötthet är det vanligaste och mest begränsande symtomet och påverkar arbete, familj och psykiskt välbefinnande. Patienter kan också uppleva utslag, kramper, skelettsmärta, diarré, svullnad runt ögonen eller till och med problem med minne och koncentration. Vissa läkemedel kan ge vätska kring lungorna eller hjärtproblem. Yngre patienter upplever ofta biverkningarna mer intensivt, vilket kan påverka deras dagliga liv och följsamhet till behandlingen.
“Trötthet är det vanligaste och mest begränsande symtomet”

Ser du någon betydande skillnad i symtomen mellan yngre och äldre patienter?
Ja. Yngre personer verkar ofta uppleva starkare biverkningar, även om det inte är fullt ut bevisat i studier. De jonglerar karriär, studier, relationer eller familjebildning – och konstant trötthet eller kramper kan störa hela deras liv. Att få höra i 20- eller 30-årsåldern att man behöver medicinering livet ut kan vara känslomässigt överväldigande. Vissa yngre patienter hoppar över doser eller tar pauser för att ”känna sig normala”, vilket kan äventyra hälsan.
Äldre patienter är ofta mer konsekventa med medicineringen men kan ha andra sjukdomar som gör behandlingen mer komplicerad. Att förstå dessa skillnader hjälper läkare och stödgrupper att ge mer skräddarsydda råd och uppmuntran.
“Yngre vuxna slutar ibland ta sina tabletter bara för att känna sig normala igen – följsamhet är avgörande”

Kan du berätta lite mer om din egen erfarenhet av att leva med sjukdomen?
När jag diagnostiserades var standardbehandlingen interferon med cellgifter – behandlingar med svåra biverkningar. Jag sökte på nätet och hittade en patientgrupp som diskuterade ett lovande nytt läkemedel, imatinib. Jag kontaktade professor Andreas Hochhaus i Tyskland och gick med i den kliniska IRIS-studien för Gleevec, eller som det hette då – STI-571. Först randomiserades jag till den äldre behandlingen, som var så svår att jag ständigt mejlade min läkare om biverkningarna.
I februari 2001 bytte jag äntligen till imatinib, och den dagen kändes som en andra födelsedag. Jag tog det i fjorton år. Mina största problem var svullna ögon och smärtsamma nattliga kramper, men medicinen gav mig livet tillbaka. Efter att ha uppnått en djup molekylär remission – ingen upptäckbar cancer ens med känsliga PCR-test – uppmuntrade min läkare mig att sluta. 2014 avslutade jag behandlingen och har nu varit i behandlingsfri remission i över elva år. Jag gör fortfarande PCR-test var sjätte månad och vet att flera effektiva läkemedel finns tillgängliga om jag skulle få återfall.

”Mitt byte till imatanib den 14 februari 2001 var som en andra födelsedag”

Det verkar finnas en felaktig uppfattning om att CML är en sjukdom som är under kontroll. Kan du utveckla det lite mer?
Det är lätt att tro att KML är ”löst” om man bara tittar på överlevnadssiffror i rika länder. Många läkare som behandlar mer aggressiva former av leukemi eller lymfom fokuserar förståeligt nog på andra områden. Men för patienterna är det inte så enkelt. Biverkningar kan begränsa arbete och relationer. Att leva med en kontrollerad cancer är fortfarande känslomässigt tungt, och i många delar av världen är tillgången till TKI-läkemedel eller tillförlitlig PCR-testning inte självklar.
Livskvalitet är lika viktigt som livslängd. Även med moderna läkemedel utvecklar vissa patienter resistens eller når aldrig djup remission. Så länge det inte går att avsluta behandlingen på ett tillförlitligt sätt utan återfall och global tillgång inte är säkerställd, är KML inte en löst fråga.
“Hög överlevnad betyder inte att KML är löst – livskvaliteten släpar fortfarande efter”

Vad behöver göras för att fler KML-patienter ska nå behandlingsfri remission?
För det första måste tillförlitlig PCR-övervakning finnas tillgänglig överallt. För att kunna avsluta behandlingen på ett säkert sätt behöver patienterna genomgå frekventa tester – varje månad under de första sex månaderna, därefter glesare. I många låg- och medelinkomstländer är testerna för dyra eller otillgängliga, vilket gör att patienter fortsätter behandlingen även när de skulle kunna sluta. Att öka tillgången, som organisationer som Max Foundation arbetar med, är avgörande.
För det andra behöver vi bättre prognosverktyg. Forskare studerar faktorer som hur snabbt leukeminivåerna sjunker och hur länge patienterna förblir i remission. Ju mer exakt vi kan förutse vilka som lyckas utan behandling, desto fler kan försöka med TFR med tillförsikt. Utbildning och känslomässigt stöd för patienter som överväger att sluta är också viktigt.
“Utan tillförlitliga tester fortsätter många patienter med behandlingen bara för att det inte är säkert att sluta”

Slutligen, kan du berätta lite mer om CML Advocates Network som du var med och grundade och vad er ambition är?
CML Advocates Network startade 2003 efter att Novartis bjudit in cirka 25 patientföreträdare till Schweiz för det första CML Horizons-mötet. 2009 tog tre av oss – Jan Geissler, Jana Pelouchova och jag – över och bildade en oberoende ideell organisation i Schweiz. Idag representerar vi 130 patientgrupper i nästan 100 länder.
Vårt uppdrag är att stärka patientorganisationer, öka medvetenheten – 22 september (9/22) är den internationella KML-dagen – och säkerställa att patienternas röst påverkar forskning och politik. Vi arrangerar CML Horizons-konferenser, utbildningsprogram och globala enkäter om följsamhet, behandlingsavslut och livskvalitet. Genom att publicera data från verkliga livet hjälper vi läkare och företag att förstå vad som är viktigast för patienterna. I slutändan vill vi ha en värld där varje KML-patient har kunskap, stöd och behandlingar för att leva fullt ut – och en dag bli botad.
“Vi ger KML-patienter världen över en röst och verktygen att leva fullt ut”

Vad är ditt budskap till forskare och företag som utvecklar KML-behandlingar?
Fortsätt att vara innovativa. Även med TKI-läkemedel utvecklar vissa patienter resistens eller allvarliga biverkningar, och några få behöver fortfarande benmärgstransplantation. Nya behandlingar som är under utveckling ger hopp till dem som har slut på alternativ. Vår gemenskap uppmuntras när företag visar engagemang för att förbättra behandlingsalternativen.
Varje ytterligare behandling breddar alternativen och förbättrar livet. Framstegen inom KML visar vad som är möjligt när patienter, forskare och industri samarbetar. Målet är inte bara överlevnad – det är att säkerställa att människor med KML överallt kan leva ett bra liv, utan att ständigt påminnas om sin sjukdom.
“Fortsätt vara innovativa – patienterna behöver fortfarande bättre och säkrare alternativ”